haha

Den där känslan som infinner sig när man inser att det inte är blåsningen som har tittat förbi, först vill man bara gråta, men om man tänker efter så inser man att man inte är mer värdelös än vad man var innan man trodde att blåsningen tittade förbi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0