on my way back

Jag är på bättringsvägen, och tack för det! Att vara sjuk är ett sådant stadie där man är otroligt hjälplös och bara önskar att man vore frisk, jag hatar det!
Delar av min familj är förmodligen framme i fjällen nu, och trots att jag hade velat vara med så inser jag verkligen att jag tog rätt beslut att inte följa med. Jag behöver verkligen all tid jag kan få till skolan och körkortet nu, och spec nu när jag har legat i feber och inte orkat mer än att ta mig mellan soffan, sängen och toan typ.

Jag satt ett tag och funderade över gymnasietiden, den hittills bästa tiden i mitt liv, att träffa nya helt fantastiska vänner och komma ännu närmre mina gamla, på sätt och vis iaf, jag har lärt mig vad jag gillar och vad jag inte gillar, skulle väl kunna kalla det för att jag har hittat mig själv. 
Det har varit så grymt kul och det är den här tiden jag kommer tänka tillbaka på när jag blir gammal! Jag är så otroligt tacksam för mina vänner dom bästa som finns, som alltid finns där för en och som gör att man blir glad när man kommer till skolan trots att det är så fruktansvärt jobbigt, utan dem hade jag fan inte klarat av gymnasiet.
Vi har gjort så mycket tillsammans, vi har partat, varit i andra städer, andra länder, busat och bara haft så sjukt kul.


Det var väl typ det jag ville säga, TACK FÖR ATT NI FINNS!!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0