en sån där natt som man inte vill vara ensam

Att vakna av att regnet slår mot fönstret, blixtarna lyser upp rummet och mullret som får fönstren att vidbrera så att de nästan går sönder, det är inte så trevligt. (Hade det varit mörkare ute så kanske jag hade försökt att få med en blixt på bild, men det är ju inte det lättaste!)

För att uppdatera så jobbar jag och sliter, känner mig väldigt osocial och ser verkligen fram emot helgen då det ska slås klackar i taket, det hela börjar med en riktigt saftig vinkväll hos moset i kvickan.

Vart är sommaren och hur blir framtiden?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0